Måndags deppig
Jag förstår verkligen inte hur jag kom upp imorse. Jag tror hela tiden jag ska vakna och sedan bara ligga och stirra rätt ut, oförmögen att resa på mig. Mobilen skulle få ringa och ringa och jag skulle bara ligga där, stel blick, dregla.
Men på något magiskt sätt kom jag alltså upp imorse. Alla stela, mekaniska morgon rörelser, klädde på mig, åt frukost som inte smakade någonting.
Gick ut till bussen och såg smockfulla 805an svänga in vid min hållplats, för en gångs skull var det inte bara jag som tog bussen härifrån. Jag halv springer fram. Blev totalförnedrad när busschaffören klämmer mig i bussendörren så min väska+jacka kilas fast. "Hallå!" Blir jag tvungen att hojta eftersom aset inte såg att han just klämt fast en 65 kilos (okej, 68kilos) tjej i dörren. Han kastar en blick på mig med ett likgiltigt ansiktsuttryck och öppnar dörren utan att säga någonting.
Så nu syns man inte ens längre?!
Dagen flöt på bra, men jag var sjukt seg och lät väl min kollega dra det tyngsta lasset. ÄH!
Jag tänker sätta mig ner och skriva en plan över hur jag vill att det nya året ska se ut. Ta tag i allt jag behöver ta tag i. Överst på listan står väl lägenhet, är så jääääääääääääääävla trött på att bo här. Är man 21 år ska man väl för fan få ha sitt eget place? Läste en artikell i UNT för ett tag sen; en 50+ are på bild "när jag var arton kastade dem i princip lägenheter efter mig" fack ju! Nu är det lite omvänd ordning. Enda sättet att få tag på nått är: 1. om du pluggar. 2. via kontakter. 3. välbetalt jobb->bostadsrätt 4. en jävla massa tur. Det var ju otur för mig att jag inte kan bocka av något på den listan. Vart är alla hyresrätter?
Lite funderingar á la Madde just nu:
1. Spara, spara, spara och se till att komma iväg till USA/las vegas
2. Gå till banken, snacka bolån (impossible)
3. Fixa det förbannade körkortet!
4. Plugga upp mina svindåliga betyg (lätt att vara efterklok)
5. Fly Uppsala
Men på något magiskt sätt kom jag alltså upp imorse. Alla stela, mekaniska morgon rörelser, klädde på mig, åt frukost som inte smakade någonting.
Gick ut till bussen och såg smockfulla 805an svänga in vid min hållplats, för en gångs skull var det inte bara jag som tog bussen härifrån. Jag halv springer fram. Blev totalförnedrad när busschaffören klämmer mig i bussendörren så min väska+jacka kilas fast. "Hallå!" Blir jag tvungen att hojta eftersom aset inte såg att han just klämt fast en 65 kilos (okej, 68kilos) tjej i dörren. Han kastar en blick på mig med ett likgiltigt ansiktsuttryck och öppnar dörren utan att säga någonting.
Så nu syns man inte ens längre?!
Dagen flöt på bra, men jag var sjukt seg och lät väl min kollega dra det tyngsta lasset. ÄH!
Jag tänker sätta mig ner och skriva en plan över hur jag vill att det nya året ska se ut. Ta tag i allt jag behöver ta tag i. Överst på listan står väl lägenhet, är så jääääääääääääääävla trött på att bo här. Är man 21 år ska man väl för fan få ha sitt eget place? Läste en artikell i UNT för ett tag sen; en 50+ are på bild "när jag var arton kastade dem i princip lägenheter efter mig" fack ju! Nu är det lite omvänd ordning. Enda sättet att få tag på nått är: 1. om du pluggar. 2. via kontakter. 3. välbetalt jobb->bostadsrätt 4. en jävla massa tur. Det var ju otur för mig att jag inte kan bocka av något på den listan. Vart är alla hyresrätter?
Lite funderingar á la Madde just nu:
1. Spara, spara, spara och se till att komma iväg till USA/las vegas
2. Gå till banken, snacka bolån (impossible)
3. Fixa det förbannade körkortet!
4. Plugga upp mina svindåliga betyg (lätt att vara efterklok)
5. Fly Uppsala
Kommentarer
Trackback
