Alla heter Glenn i gbg

Sitter just nu på obestämd ort i Götet i en nystädad tvåa. Mija och jag har diskat och plockat medans karlarna jobbar. Vi har bakat äppelkaka  och gjort yoghurtsåser till flintasteken ikväll -mumma!
Tyvärr har det blåst en del idag men solen är åtminstonde framme. Men vafan gör det när man är ledig!
Vägen ner gick galant och överraskande snabbt. Jag låg snarare än satt i sätet med kudde och godispåse i högsta hugg. Jag har satt upp ett nytt mål och det är att lära mig skriva med fötterna, vilket jag övade på i bilen där även målet sattes upp.
Nu ska jag vara social med Mija. Uppdaterar senare. Liseberg på fredag WOHO

Tiden är relativ

Sitter kissnödig i soffan och orkar inte gå på toa. Det skulle betyda att jag faktsikt skulle behöva resa mig ur soffan. Jag har värsta homer simpson gropen i soffan, direkt avtryck av min röv.
Usch. Hade inget att göra när jag kom hem och var alldeles för trött för att städa som jag borde, väntar ju besök imorgon. Skrev brev till Ingrid gjorde jag ju faktiskt, yepp, you heard me, ett klassiskt, tvättäkta brev via posten med frimärke och allt. Jag fick blodad tand så jag skrev till och med två brev. När jag skrev adressen var jag nära att skriva @ efter hennes namn båda gångerna. Vadå it-skadad generation.
Tror det blir ett till senare. Det är så otroligt roligt att få brev! Hur ofta får man det liksom? Aldrig. Ett riktigt brev man får sprätta upp och läsa (som man inte rycker sig i håret och kollar banksaldot efter). Därför bestämde jag och Ingrid att vi skulle börja skriva brev. Vi har också bestämt att vi bara ska köpa leksaker åt varandra när vi fyller år. Fatta så mycket roligare det är! Öppna ett stort paket med mycket färg. Ja, vi pratar ju inte om my little ponnys direkt, utan mer åt pyssel hållet då vi båda är pyssel fanatiker *gnuggar händerna*.
Så otroligt underbart att vara ledig imorgon, får nypa mig i armen en gång till. Imorgon kommer jag vakna halv nio och springa ut till bussen med tandborsten i ena handen och en macka i den andra med ruffsigt hår och sedan flåsandes rycka i dörren på kontoret.

Onsdag med "mammas nya kille"

Idag har jag jobbat med Anna, det gick bra trots att vi båda kände oss som två zombies, vi skyllde på vädret. Anna levererade också det glada nyheten att vi är lediga imorgon, något jag helt glömt bort, vet inte hur det kunde hända.
Har hållt på och pillat med bloggen ett par timmar nu, så jag känner mig som en gammal mjölk piga i ryggen. Appropå smärta så blir jag galen på mina ben. Har fortfarande ont efter min "lilla" löprunda.
Nej jag är kreativt uttömd efter allt photoshopande, skriver när jag återfår kraften.
Hejs


födelsedagar, rom och tyskar

Min långhelg.
Valborg firades med att jobba. Jag åkte sedan hem, efter en riktig slitsam dag, duschade och gjorde mig i ordning. Sandra bangade så det var bara att sätta sig på bussen själv.
Jag åkte in till stationen och såg att jag skulle få vänta en halvtimme på bussen ut till Vänge. I busskuren satt ett skabbigt par och grovhånglade med händer instoppade lite varstans. Jag satte mig i busskuren bakom och knäckte en guiness, tror aldrig jag druckit en öl så fort, den smakade fantastiskt.
Efter vad som kändes som den längsta halvtimmen i mitt liv bromsade bussen in, jag försökte förklara vart jag skulle någonstans och satte mig sedan.
Jag hade fått en utförlig beskrivning av Natta via sms så jag plingade där hon sa att jag skulle plinga och klev av.
Gick över vägen och in på grusvägen en bit och tog sedan upp mobilen och ringde Natta för att kolla vilket hus jag skulle in i egentligen. "Jag går ut och möter dig". Efter en stund ringer hon upp "Vart fan är du?" Efter mycket om och men kommer vi på att jag är på fel grusväg. På andra sidan en åker ser jag Natta gå fram och tillbaka.
När hon sett mig började hon kliva över åker "jag tror inte det är meningen att man ska gå här". Jag har gått ner i diket och fastnat i en enbuske i ett försök att ta mig över järsgårn som korsade min väg. Natta tar emot mina grejer och på ett mycket smidigt sätt tog jag mig över staketet.
Kvällen flyter på och tiden går snabbt, många händer att skaka. Någon tycker det är dags för bugg och snart står ett gäng i vardagsrummet och skumpar in i varandra. Jag och Natta dansar fast jag ger snart upp för Natta gillar inte att bli förd och hon klämmer så hårt i mina fingrar så jag får blodstopp.
Adde upptäckte att jag hade en baileys med mig, han tiggde åt sig en shot efter mycket om och men och tyckte sedan det var helt okej att bjuda fem andra personer på min baileys. När jag dessutom några timmar senare och personer färre kommer in i köket igen upptäcker jag att det är nån jävel som tagit sig friheten att dricka upp mina guiness! Vilken inbankad jävla idiot!! Det är ju stöld på hög nivå! Trodde jag var safe med att köra på guiness eftersom jag verkar vara den enda som har stake nog att dricka det (jävla fjollor). Men nej då, här blir man bestulen på det jag suktade så efter! Den personen förtjänade en flaska i bakhuvet enligt min mening.

Klockan närmar sig fyra och jag tycker det är dags att dra mig tillbaka. Jag hämtar täcke och kudde och kryper ner i soffan, som jag senare fick sällskap i, så jag hade ungefär 15 cm yta att sova på. Vaknade klockan sju av att min tå kändes som den blivit överkörd av en fullastad buss (av de trånga strumpbyxorna) och belastningsskador på höft och nacke. Jag försökte lägga mig på rygg men valde sedan att ignorera smärtorna och somna om. Jag har aldrig sovit så obekvämt - och jag har sovit på golv!
Dagen efter blir vi serverade en riktig frukost som satt riktigt bra, tog sedan bussen hem.

Fredagen spenderade jag på stan med Sussi (ett kärt återseende) vi snackade skit och fikade. Jag hade blivit överbjuden på grillning hos Ingrid, som var på uppsala besök, och drog mig dit vid halv sex tiden. Vi pratade och skämtade, sen gick jag och ingrid och richard ner och köpte godis. Vi köpte hutlöst mycket godis, jag köpte ett kakpaket, en chokladkaka och dessutom lösgodis (inte mycket dock). Ingrid tvingade Rikard att gå tillbaka med hälften av det han tänkt köpa för hon skämdes. Sedan bänkade vi oss framför tvn som visade matrix 2 (reloaded?) jag blev illamående efter fem minuter och somnade sedan efter halva filmen. Jag vaknade ett par gånger med ett ryck (jag brukar alltid drömma att jag går ute i tomma intet för att sedan falla, och precis när jag faller så rycker jag till och vaknar, varje gång jag somnar framför tvn) jag sneglade på Ingrid och Rikard för att se om de märkte något. Klockan tolv vaknar jag av att Ingrid pratar med mig och berättar när bussen går, jag hade sex minuter på mig så jag studsade upp och slet av mig byxorna jag lånat och sprang nyvaken ut till bussen (som jag dessutom missade). Kände mig lite dum efteråt med mitt vilda, nyvakna ansikte och bara sprang därifrån. Jag hade ju kunnat sova där, men det är så jobbigt när man inte har med sig några övernattningsgrejer. Jag var hemma vid ett tiden efter att fått suttit och väntat på station.
Mitt i natten vaknar jag av att jag är så snorig, det bokstavligt talat bara rinner ur näsan. Sömn groggy som jag är börjar jag torka med handen, men det finns ingen ände på "snoret", jag sträcker mig efter papper och ser sedan i månljuset att det är blod som rinner ur snoken på mig. Det kändes så obehagligt, jag blöder aldrig näsblod och det känns som ett dödstecken när det blöder ur en kroppsöppning. Jag tröttnar på att torka så jag pillar upp en stor tuss i näsan och med blodsmak i munnen somnar jag glatt om.
När jag vaknar och ser mig i spegeln nästa morgon är första tanken att jag förvandlats till vampyr under natten/ slagit mig själv i sömnen innan jag kommer ihåg nattens händelse. Jag tror det var min näsplupp som skavt mot näsväggen.

Lördag Det är underbart väder och jag är bestört av att jag sovit så länge. Jag ringer folk men ingen svarar, så jag gör mig i ordning och tar sedan bussen in till stan. På bussen ringer sandra upp, hon och robbin sitter vid ån så det bestäms att vi ses där. Från bussen ser jag syrran i glasskön, så jag springer och hälsar på henne innan jag går vidare mot sandra och robin. Vi går och köper nått att äta och sitter sedan och njuter av den stekande solen vid fyrisån (jag konstant sprayandes med min solskyddsfaktor 20). Strax innan fyra tar jag bussen hem för att få god tid att göra mig i ordning för kvällens kalas hos Anna. Jag och Charlotte skulle slå följe på bussen så vi bestämmer att vi tar kvart över sju bussen. Jag fick plötsligt mer tid över och lägger mig med min korsordstidning i solen på gräsmattan utanför lägenheten, slumrar till en stund i den underbara solen.  GIck och duschade, pratade med Charlotte och mötte henne en stund senare på station där vi tog bussen mot alundish.
Väl på plats tog min bailys slut oväntat snabbt och det blev vilt dansande i vardagsrummet, tiden rann iväg. Charlotte blev imponerad av min "sprinkler" (anvancerad dans teknik).
Roger skulle hämta Helena, så Camilla, Flanders, jag och Charlotte liftade in med dem in till stan (camilla och anders hoppade av hos camillas parents i les rasbo).
Charlotte ville fortsätta festandet, på g av rommen. Det blev allsång i bilen och tjugo minuter senare blir vi avsläppta på stan (till roger och Helenas lättnad misstänker jag). Vi sneglade in på O'conners men tyckte inte det såg så roligt ut så vi hamnade tillslut på Gillet som dessutom var gratis inträde. Vi sätter oss vid ett bord och börjar snart prata med ett par tyskar efter att Charlotte påpekat ena killens gigantiska öl. Dom presenterar sig som Felix och Julian, Felix pluggade i Uppsala och Julian hälsade på eftersom han pilot "yeah right" tänkte vi.
Gillet stänger och vi börjar knata mot Charlottes place, karlarna blir mäkta imponerade på mitt tyska uttal när jag tvingar dem lära mig några tyska fraser. Vi ångrar oss och går istället till Julians hotellrum och snackar och dricker rom och cola (eller pepsi efter mkt om och men). Vi gapade när vi såg en pilot uniform i garderoben(där fick vi som vi teg). Allt var frid och fröjd tills jag börjar må skit dåligt av någon konstig anledning. Jag ringde Danne och tvingade honom komma och hämta mig. Vi missförstår dessutom varann om mötesplatsen, så det är ingen glad Daniel som dyker upp. På ren rutin ställer jag en hink vid sängkanten och somnar framför någon halvbra sitcom. 
 

RSS 2.0