`ҳ̸Ҳ̸ҳҳ̸Ҳ̸ҳ´

Nu får jag ta och skärpa mig, har varit jättedålig på att skriva den här veckan. Fast å andra sidan har jag varit på så dåligt humör så jag har varken haft ork eller lust.
Hade ju tänkt skriva om förra helgen, men känns som det är lite försent nu, plus att jag så gott som glömt alla "godingar" (=roliga saker som hände). Hursom så var jag på platina med Sussi först för att sedan träffa Natta och Frida på etage senare (halv tre närmare bestämt). Härskapet på etage var kraftigt berusade och jag (relativt nykter) skämdes/underhölls av dem. Natta har den dåliga vanan att lämna ut mitt, jag upprepar MITT nummer till karlar hon stöter på på krogen (eller rättare sagt som stöter på henne), detta endast för att ha kul på min bekostnad, s.k.a. "att jävlas". Detta hände då givetvid även denna kväll. Här tänkte jag förresten göra ett avbrott och berätta om det otrevliga bemötandet jag fick i garderoben när jag skulle hänga in min jacka; jag rullar in halv tre som sagt och vill givetvis hänga in min jacka, så jag tar av mig jackan och lägger upp den på "bordet" vid garderoben i väntan på att få den inhängd. Vid den här tiden började folket dra sig hemmåt så det var många som hämtade ut sina jackor och jag tyckte det var jävligt konstigt att alla fick gå före mig(!). Tills en tjej i garderoben frågar mig "och vad väntar du på?" jag (överraskad över den korkade frågan med det uppenbara svaret) "att få hänga in min jacka" tjejen "jAahA". Tydligen trodde hon jag stod där bara för nöjes skull, jag menar, vem gör inte de.. Maken till fräck tjej.
Nåväl, tillbaka till Natta-som-ger-ut-mitt-nummer-till-okända-karlar; På väg ut från etage får jag ett sms "möt mig vid subway" Jag har ju varit med förr och fattar direkt att här har Natte varit i farten. Så jag svarar "ok, möt mig utanför" i hopp om att killen skulle ta tag i Natta utanför etage. Till min besvikelse gjorde han inte det.
Killer ringer en dag senare när jag står och bakar pepparkakor. Jag känner inte igen numret men svarar ändå.
Jag "hallå?"
han "tjaa vad gör du?"
jag "vem är det?"
h "robban"
j"vilken robban??"
h "etage robban"
j "jag känner ingen etage robban"
h "jo det gör du, var inte du på etage i lördags"
j "jo det var jag men jag pratade inte med någon robban"
h "då kommer du säkert ihåg fel namn"
j "nej jag pratade inte med någon den kvällen, du har säkert fått fel nummer"
h (suckar) "så du kommer inte ihåg någonting från den kvällen"
j "nej! eller jo det gör jag för jag var nykter, men jag vet att jag inte snackade med någon"
h "jo men kom igen gjorde du, så-- whats up?"
j (känner frustration/irritation) "ja, jag är upptagen!"
h "jaha, sitter du på toa eller?" (what?)
j (suckar) "ja det gör jag"
(hemtelefonen ringer)
j "nu måste jag svara på en annan telefon som ringer här"
h "okej jag ringer dej senare"
j "a gör det du" *klick*

 Jag förstår verkligen inte hur jag kom upp imorse. Jag tror hela tiden jag ska vakna och sedan bara ligga och stirra rätt ut, oförmögen att resa på mig. Mobilen skulle få ringa och ringa och jag skulle bara ligga där, stel blick, dregla.
        Men på något magiskt sätt kom jag alltså upp imorse. Alla stela, mekaniska morgon rörelser, klädde på mig, åt frukost som inte smakade någonting.
Gick ut till bussen och såg smockfulla 805an svänga in vid min hållplats, för en gångs skull var det inte bara jag som tog bussen härifrån. Jag halv springer fram. Blev totalförnedrad när busschaffören klämmer mig i bussendörren så min väska+jacka kilas fast. "Hallå!" Blir jag tvungen att hojta eftersom aset inte såg att han just klämt fast en 65 kilos (okej, 68kilos) tjej i dörren. Han kastar en blick på mig med ett likgiltigt ansiktsuttryck och öppnar dörren utan att säga någonting. 
    Så nu syns man inte ens längre?!
Dagen flöt på bra, men jag var sjukt seg och lät väl min kollega dra det tyngsta lasset. ÄH!
Jag tänker sätta mig ner och skriva en plan över hur jag vill att det nya året ska se ut. Ta tag i allt jag behöver ta tag i. Överst på listan står väl lägenhet, är så jääääääääääääääävla trött på att bo här. Är man 21 år ska man väl för fan få ha sitt eget place? Läste en artikell i UNT för ett tag sen; en 50+ are på bild "när jag var arton kastade dem i princip lägenheter efter mig" fack ju! Nu är det lite omvänd ordning. Enda sättet att få tag på nått är: 1. om du pluggar. 2. via kontakter. 3. välbetalt jobb->bostadsrätt 4. en jävla massa tur. Det var ju otur för mig att jag inte kan bocka av något på den listan. Vart är alla hyresrätter?


Lite funderingar á la Madde just nu:

1. Spara, spara, spara och se till att komma iväg till USA/las vegas
2. Gå till banken, snacka bolån (impossible)
3. Fixa det förbannade körkortet!
4. Plugga upp mina svindåliga betyg (lätt att vara efterklok)
5. Fly Uppsala

Fy fan vad jag inte hade lust att gå upp imorse!! Kändes så jävla meningslöst alltid. Usch...! Kan man inte bara pausa allting och trycka på play när man vill igen? Isåfall skulle jag spendera närmaste veckan i sängen och bara inte göra ett skit.

Blev inge afro igår, istället var det någon satsig dans/aerobic kille som studsade in. Jag och syrran kände oss som två klumpfotade valrossar så vi drog efter 20 minuter och bokade in oss på spinningen istället, äntligen fick man svettas lite!
Blir träning imorrn med, undrar när jag slutar..?

Just nu känns allt bara SUUUUUUUCCCCKKKKKK

Har inget speciellt att skriva men har lust att kluddra lite. Känner mig ganska deppig just nu. Men så har det ju blivit höst oxå. Eller det är svårt det där, ena stunden så känner jag bara "yees! feels good to be alive" Sen börjar man tänka på något tråkigt och känner sig jättenere och besviken.

GRATTIS Mig själv och CAMILLA som fyller år idag 18 septemeber


"Jag grinar när jag bakar min
 egen tårta och tänker på hur
jävla synd det är om mig som står
och bakar min egen tårta"



Dagen började halvtaskigt men jag hade höga förväntningar på min födelsedag som alltid. Jag vaknar och går upp alldeles för sent. Mamma och Ola sover fortfarande och gratulationerna lyser med sin frånvaro. Jag brer en macka och häller upp en bytta med tigeryoghurt som jag tar med mig i väskan i brist på frukost-tid hemma. 
         Hinner med nöd och näppe med fem över sju bussen tack vare att min punktliga granne troget står och väntar vid hållplatsen. Dagen innan bestämde jag mig för att ta den tidiga bussen även fast Marie som jag skulle jobba med inte kan komma iväg förens halv nio. Detta bara för att se så många som möjligt och därav samla så många gratulationer som möjligt. 
        När jag kommer upp på kontoret förväntar jag mig att träffa Anna och Helena men möts av tomma stolar besviken. Får ett grattis av Marie glad. Folket kommer en efter en och jag får ett par gratulationer. En grattis-kram av Ingrid. Camilla kommer och vi grattar varandra och pratar om hur det var mycket roligare att fylla år när man var liten. Marie numero dos kommer in och grattis kramar mig och Camilla. 
        Jag tar en kopp kaffe och Marie berättar att jag får ledigt nästa torsdag bra start på dagen! 
Så gott som alla har hunnit iväg och Leffe morsar på mig i korridoren, jag pekar på mig själv och säger "grattis" och kollar menande på Leffe. Han ser för en sekund förvirrad ut innan han fattar och jag får ett grattis och en regäl kram! 
        Marie och jag står i förrådet med rynkade ögonbryn "var det inte något som fattades hos kunderna" jag får en kram bakifrån och fattar ingenting, men då är det Jenny som skulle gratulera! glad. Hon säger att hon missade Camilla, som ju faktiskt fyllde systemet!
         Morgonen började med andra ord BRA.
Dagen går och Marie och jag jobbar på. Grattis-sms plingar med jämna mellanrum i mobilen.
I slutet av dagen släpper hon av mig vid Gränby där jag först går och köper snus och blir igenkänd när jag visar leg; är du kattas lillesyrra?
        Under en sekund då jag visar mitt leg hoppades jag på att knycka ett grattis även här, icke. Besviken går jag till bussen.
Under de följande minutrarna har min barnsligt, muntra attityd och förväntan förvandlats till ren bitterhet.
Bussen kommer. Smockfull -självklart. 
Efter 20 minuter ståendes i buss-kacklet kliver jag av hemma.
           När jag kommer över vägen får jag en kalldusch av djup besvikelse över min födelsedag och jag börjar gråta hejdlöst. Jag grinar som en liten unge hela vägen hem. Jag grinar när Nalle hälsar genom att trycka sin nos mot mig. Jag grinar när jag bakar min egen tårta och tänker på hur jävla synd det är om mig som står bakar min egen tårta. 
          Jag ställer bittert in kakan (som btw blev ett knall-rosa mästerverk -hoppas jag) i ugnen och går in på toan och kollar på mitt svullna ansikte och blir ännu ledsnare. Jag sätter mig vid datorn. Jag bloggar. Fler sms och jag mår lite bättre. 
           Mamma kommer hem med två paket (yeeeiii) jag får en kram. Jag hoppar in i duschen och unnar mig mina hello-kitty-siden byxor när jag klär på mig. Det var jag värd.

Efterord:
Nästa år ska jag vakna bitter. Jag kommer INTE se fram emot min födelsedag, jag har redan fyllt 20 och kommer redan in på krogen där det är 25års gräns. Nu finns det inget att fira längre. 
         Födelsedagarna nu för tiden är bara en enda stor besvikelse. Och nästa år ska jag inte ha några förhoppningar för då slipper man bli besviken.
Jag är som en liten unge som verkligen vill bli FIRAD! Frukost på sängen, partyhatt, en tårta när man kommer hem, serpentiner, ballonger, massa hårda paket. Rubbet... Nada.

Började jobba idag igen. FAN VA DE SUGER. Nu ska jag bara jobba för att tjäna pengar, ska hålla hårt i varenda krona jag tjänar så jag kan dra långt härifrån sen. Är jävligt trött på Uppsala känns det som. Skulle bara villa bo någon annanstans ett tag, utomlands eller i Sverige. Behöver verkligen lite miljöombyte. SUCK vad allt känns sugit just nu.

Såg ett program om trafficing för ett tag sedan på SVT. Programet var filmat med en skakig kamera av privatpersoner, en dokumentär resa till platsen gud glömde i asien. Stället dem åkte till levde tydligen på prostution. Överallt såg man feta gubbar med en liten asiat på armen, ibland två. De följde bla. en man som var från england som hade bosatt sig där. Hans inställning var att det var såhär man skulle leva livet, det var underbart, genialt enligt honom, ja, han tyckte han gjorde både flickorna och sej själv en tjänst varje gång han köpte sex. Inte ett dugg konstigt. Han tar sig även friheten att bajsa ut orden "marriage is just leagal prostitution" ur munnen. Han såg inte skillnaden på det han gjorde och det gifta par gör varje dag. Sex för pengar. Jag kan inte ens formulera fram en ordentlig mening som uttrycker exakt vad jag tycker om den åsikten. Det där är bara något någon en gång sagt högt och alla torskar har börjat använda det som ett försvars argument eftersom de tycker det låter så jvla intelligent. Jag ville bara spotta honom i ansiktet -så tycker jag om hans sätt att leva och uttrycka sig. För det första; när började äktenskap enbart handla om sex och pengar? För den nyheten har jag faan missat isådant fall. Och i dagens samhälle är det fan inte vanligt med; man som jobbar och försörjer hemmafrun.
De pratar också med en kvinna som varit prostituerad (alla, ALLA flickor/kvinnor var det) sedan hon var flicka, det börjas tidigt, hon förklarar hur värdet på flickan sjunker med år och antal hon varit med. En oskuld är såklart värt mest. Men efter ett par år på marknaden är de unga kvinnorna värde ungefär 5 kronor.
Ibland skäms man över att vara en del av den här världen!