surt sa räven
Det har inte hänt något speciellt(kanske det som är grejen) Men jag har bara varit så förbannat nerstämd, velat sätta mig i ett hörn och grinat, allt har känts så tungt och meningslöst. Kan det inte finnas ett icke-tillstånd man får vara i? Som att sova vaken. Inte känna något, bara vara deletad i skallen och det enda man vet är att prata och röra sig.
Bara radera allt i huvudet och alla känslor. Den här dagen har känts så hopplös, jag vet inte vad nästa steg är. Varför var just denna dag så värdelös?! Jag vill lösas upp och koppla bort allt!
Har en känsla över obekvämhet och olust. Vill sjunka in i en dvala och ligga tyngdlös i ingenstans!
Vill ärligt talat bara spy på denna dagen, känner jag såhär imorgon vet jag inte vad jag ska ta mig till. Var ute och cyklade fast det var inte alls mysgt, som jag brukar tyckta. Jag ville bara grina och cykla hem..! Jag vill göra alla medvetna om att jag hatar dom, jag vill vara hatad! Normalt? Nej jag tror inte det! SKulle lägga mig och grina om jag kunde, men inga tårar kommer! Viill inte ens gå och lägga mig, allt väcker en olust i mig..!! Måste man känna så här emellanåt för att vara glad och lycklig? Allt kan inte vara guld och gröna skogar jämnt, men måste allt kännas som ett rent helvete ibland?
Idag när jag cyklade kände jag att jag var den mest ensammaste människa på hela jorden! Jag har alltid trivs att vara ensam och var den där ungen på dagis som satt och lekte själv i ett hörn. Men det är skillnad på att vara ensam bland folk och ensam med folk.
Hoppas det inte smittar av sig, mina tråkigheter.
Fy fan hatar att vara neggo men idag var ingen bra dag. Ska jag orka sova och vakna och hoppas på en bra dag imorgon?
sol ute sol inne, sol i kropp sol i sinne
Här om dagen hade jag min "sverige" tröja på mig (stor, mörkblå luvtröja med gult tryck jag köpte under sverige-vm eller nått) den är supermysig men känner mig obekväm när jag har den; Helt omedvetet(för en tid sedan) gick jag ner till affären i g-sunda med den, fick blickar som om jag haft höga kängor och utstäckt högerarm. Det stör mig lite(nej inte så lite), jag blir så trött på att man nästan ska skämmas över att hissa flaggan. Det är vår landsflagga, har inget att göra med dem som bor i eller utanför landet att göra. Varför ska det vara så tabu?! Lite patriotisk ska man väl få vara? Jag älskar Sverige och är mycket stolt och glad över att bo i ett så tryggt och välmående land(allt är inte guld och gröna skogar men det är inget u-land direkt, hur gärna folk än vill påpeka "allt som är åt helvete") vi har det bra i Sverige, så är det bara.
MF over and out.
Jag, en cyniker?
Man skulle väl kunna säga att slumpen styr våra liv. Vissa kallar det ödet, men jag tror inte på ödet. Jag tror inte att allas liv är förutbestämt även fast man ibland kan stanna upp och rysa av otäcka sammanträffanden och oförklarliga situationer. Slump på slump skapar en kedjereaktion av händelser som helt enkel bara händer pågrund av det som av slumpen hände i dåtiden. "En fjärils vingslag.." Människan är beroende av trygghet och visst skulle det kännas bra att bara kunna luta sig tillbaka medveten om att man inte kan påverka det som redan är bestämt. Det bir också en bekväm ursäkt att inte våga och stanna i sin trygga vrå.
Jag försöker inte vara negativ eller peka på någon på något sätt, utan jag tänker bara högt.
Nu när jag börjat (och snart kommer få ett ofrivillgt uppehåll igen) övningsköra har jag börjat läsa mina teoriböcker. I avsnittet "föraren" kände jag mig träffad av ett stycke under rubriken "självkännedom", några exempel på dåliga egenskaper i trafiken. Jag citerar: "Reaktionsbildning kallas det när man omedvetet reagerar med känslor och attityder som står i motsats till de man egentligen känner (...) Det kan också vara så att man känner sig tvingad att göra saker man innerst inne är mycket rädd för. I trafiken kan det leda till attt en osäker och rädd person tar stora risker som kan leda till stora olyckor" Jag kanske ska slopa körkortplanerna ändå.. Eller är på min egen väg i livet jag utför störst fara?
Usch nu får jag sluta, jag är egentligen en positiv människa. Tror jag är lite nedstämd för jag känner mig stressad.
Bäst just nu; Detektivbyrån - En annan typ av disco
Tillbaka till nutiden
Nostalgi när den är som bäst
Snart var lördagen slut ergo helgen är snart slut. Har städat lite idag och gått en snabb sväng till ica (återstående kassa: 30 sek) utöver det har jag inte gjort något nyttigt alls idag. Hatar känslan av att man bara slösar bort tiden. Fast å andra sidan har jag inga pengar så det finns inte så mycket att göra. Vad gör man när man är 21 år pengalös och vill göra något kul eller nyttigt? Det var mycket enklare när man var liten. Då gjorde man verkligen nått. Man behövde inga pengar eller leksaker för att ha sketa kul. Man plockade upp en pinne och uppfann en ny lek tills mamma kom och ropade att det var mat. Nu för tiden ungmås man väl mer per facebook och sms än i verkligeheten, och mamma ringer till ens mobil när middagen är klar.
Jag och Natta var verkligen uppfinningsrika när vi var mindre. När jag tänker efter var vi riktigt finurliga ända upp till tonåren. Man hade perioder med vissa "lekar" man kunde återanvända om man inte kom på något nytt att göra. För det första tältade vi jämt och ständigt. Under en period brukade vi ta varsin sovsäck och ligga på deras lekstuge tak i timmar. Extra kul var det om det gick förbi någon man kunde ropa på och gömma sig för.
En annan grej vi gjorde som vi hade sjukt kul åt var att sätta upp fejkade lappar och bortsprungna katter eller hundar. Jag hittade faktiskt en sån lapp nu när jag flyttstädade...Hahaha jag garvar högt bara jag ser den, här är ett exempel på hur vi kunde skriva:
"MIN hund är försvunnen.
Idag försvann MIN sankt bärnads hund mystiskt.
Jag var som vanligt ute och gick med min sankt bärnads hund fluff, så en kanin hoppade från ingenstans. Fluff började förstås JAGA åbäket och jag sprang efter. Kanin fan sprang en bra bit ända ut till Alsta faktiskt (badställe i Örsa, där jag grew up). Ruff sprang efter så det gjorde jag med. Jag försökte ropa på hjälp men fick ej någon. Jag sprang ändå tills jag vrickade den vänstra foten och rullade ner i ett dike. Även nu ropade jag på hjälp eftersom jag vröt benet och slog huvudet i en sten. Men med en gren lyckades jag ta mej upp och fortsätta jakten åp fluff. Jag tog mej till Alsta där gruffs grön-röda halsband flöt i vattnet.
Efter den här händelsen har jag inte sett till Puff.
Jag skulle vilja ha kontakt med den som slängde Prutts halsband i vattnet.
Jag vill även ha kontakt med dom ungdomar som cyklade förbi och skrattade åt mej när jag låg i diket.
Ring mej på nr:
071-46**** (Nattas hemnummer)
förresten så ger jag ut en belöning till den som lyckas fånga kanin fan. 20 sek kan jag tänka mej att ge den som får tag på den. Den var grå.
Jag skulle vilja göra harebacun(internt skämt, lång historia) av den."
Den här bland många kunde vi tvinga varandra att sätta upp på icas anslagstavla. En gång tvingade jag Natta sätta upp en lapp om en bortsprungen katt. Efter lunchen konstaterade hon stolt att uppdraget var utfört. I efterhand fick jag höra att hon tvingat någon annan unge att sätta upp den.
Gud var kul det är att tänka på gamla saker man skrattat så hysteriskt åt. Fan va kul vi hade!
En annan grej vi gjorde var radioprogram. Jag tror det var många som brukade göra det när dem var mindre. Vi hade alltid roliga inslag i våra. Här är något exempel:
"Hej jag vill bara hälsa till min fula kompis Maria. Du e så tjock och ful och fettig i håret och hur röd som helst men det skiter jag i, pussar och kramar din vän lina"
eller varför inte "frågor till veterinären"..:
"Hej min hund bara skäller på mig hela tiden. Jag vet inte vad jag har gjort. En gång gav jag henne ett grisöra. Men då bet hon mej i underlivet så det gick sönder. vad ska jag göra för att hon ska bli snäll mot mej?"
ex2:
"Min papegoja bet mej i ögat så att jag blev blind. Min pappa säger att jag vänjer mej med att se med ett öga, men ska jag avliva fågeln tycker du?"
Vet inte hur många som ifrågasätter våran humor men vi vek oss av skratt av alla våra påhitt. Självklart busringde vi EN HEL DEL, en månad blev jag utan månadspeng eftersom vi busringt för närmare tusenlappen. Kommer inte ihåg hur men vi blev tillslut avslöjade och rätt var det var så visste alla att det var Natta och Madde när någon ringde och drev med dem. Det bästa var att vi båda kunde göra en röst som ingen hörde skillnad på, så vi kunde när som helst skjuta över luren till den andra om man inte kunde hålla sig för skratt längre.
Ah..! Bara så glad att jag haft så kul back in the days.
Kommer inte ihåg vad jag började skriva om, kom av mig lite med min nostalgi. Man förbannar lite att den tiden aldrig kommer tillbaka samtidigt som man självklart inte vill vara 15 hela livet. Man ska helt enkelt bara vara nöjd tror jag. Och det är jag, nöjd.
Help wanted
Anna satte den låten i huvet på mig idag. Men det ångrade hon nog för jag gick och nynnade på den resten av dagen.
Är så slut nu, hade tre ställen idag, usch ryser när jag tänker tillbaka på det!
Men så jvla skönt att den här dagen är avklarad, en dag mindre kvar till fredag!
Som tur är är det desperate housewifes (tror jag stavar rätt??) ikväll så man har något att se fram emot, annars skulle tisdagar vara dubbelt så jobbiga. Varje gång man tänker på att "faan det är bara tisdag" så kommer man på tisdag=dhw=yeeiii. Och nu när tisdagen är avklarad så tänker man "det är onsdag imorgon och efter onsdag är det torsdag och då är praktiskt taget veckan slut!" Det gäller att se frammåt!
Ibland tror jag att jag är halv-dyslektiker, kan man vara det? Jag tycker mig kunna vara helt ordblind ibland. Kan skriva ett ord så tycker jag det ser konstigt ut fast jag inte ser felet. Känns det igen av någon?
Det finns nog mycket som man tror man är ensam om som man inte 'vågar' säga till folk, men så ser man ett program eller läser i tidningen eller pratar med någon som vågar säga det och upptäcker att man nog inte alls är ensam och att man kanske inte är så knäpp som man tror.
Nej, nu känner jag mg inge kreativ och explorer håller på att kuka ur, blir galen! Det har krånglat ett par dagar nu, fryser och "svarar inte", men jag har ju ingen aning om vad jag ska göra åt det. Har väl nått virus som sakta men säkert förstör min dator utan att jag vet det.
Just det, har två saker på hjärnan som jag funderar på och har lite beslutsångest över:
1) köpa mobil -onödigt eller inte? kommer jag ångra mig efter en vecka eller kommer jag i slutändan vara glad att jag köte den? Har kollat in den och ska förmodligen köpa den på fredag. Hjälp! Hatar att ha beslutsångest! Speciellt när ett misstag kan betyda att man kastat pengarna i sjön. Å andra sidan så behöver jag ju ny, alla som får sms av mej förstår varför; fyra knappar har slutat fungera (misstänker att det beror på en fuktskada sen jag gick på dyblöta-mickelsmäss) däribland mellanslagsknappen, mycket frustrerande. Sen är den lite allmänt knäpp. Ett minus med telefonen jag ska köpa isf är väl att det inte finns svensk meny.. Ett litet minus men är det så mycket att bry sig om? Mest irriterande isf kan ju vara att det inte finns å,ä,ö. Sen finns det ju mycket billigare mobiler än den jag spanat in mig på. Men ska jag köpa kan jag väl lika gärna köpa ordentligt? Jag har ju min mobil hos pappa, bara det att den behöver lagas den med. Men det känns som att det kommer rinna ut i sanden..har ju knappt använt den ordentligt sen jag fick den eftersom den varit knäpp från början. Sen undrar jag vafan jag gör med mobilerna egentligen? Samma problem jag fick med min förra(som väntar på att lagas) fick jag med den jag lånar av pappa nu. Är det abonnemanget som är knasigt eller? Orkar inte förklara hur den håller på heller när den knasar sig för det krävs typ ett a4 papper för att skriva upp förklaringen på det.
2) Sluta snusa. Jag lever på sista enkronorna av lönen och snuset är så gott som slut. Ska jag ta tag i att sluta snusa? Jag vet inte om jag har viljan som krävs! Jag trivs ju med att snusa, men det är samtidigt jobbigt att vara beroende av någonting. Ska jag passa på nu när jag ändå inte kommer ha cash på ett par dagar?
Jag kan alltid tigga åt mej pengar om jag väl vill men..
Jag är mest rädd för det monster jag kommer förvandlas till när abstinensen väl kickar igång. Jag vet mycket väl att jag inte funkar utan snus på morgonen. Hittar jag bara viljan så kommer det gå, det tvivlar jag inte på, men om jag fortsätter vela så här så kommer jag aldrig klara det. Mamma och Ola räknade ut hur mycket jag lägger ut på snus varje år/månad och det var fan inte kul att tänka på hur mycket pengar jag princip stoppar i käften för att 20 minuter senare kasta. Skulle jag lägga undan pengar för snuset, spara det istället så skulle jag få en jävligt schysst utlandsresa varje år.
Många undrar nog vad det är att fundera över men jag älskar ju mitt kära rapé!
Tar gärna emot synpunker om dessa två funderingar! :)
FF (finally friday)
jag gick där med mitt
krystade leende och
kände hur det gick ett
lycko rus genom mig
Har varit jätte deppig angående jobbet den här veckan. Eller inte deppig utan bara helt spyfärdig. När jag kom tillbaka från Danmark och fick insikten att nu var jag tillbaka i vardagen, det vill säga jag ska jobba nästa dag, kändes det som en stor sten landade i magen och jag tänkte "i cant take this shit anymore". Nu får det räcka med ett jobb jag super-hatar. Nu är det dags att gå vidare. Känna att jag kommer något vart, lite miljöombyte.
Hm, var nyss jätte peppad att skriva men så blev jag helt avtänd. Mitt humör har antagid sig en skum vana att växla "från världens lyckligaste människa" till "världens missnöjdaste männsika" på tre sekunder. Men jag tror inte jag ska ta det för allvarlig utan bara betrakta mig själv med intresse. Kom till och med på idag hur lätt jag hade för att lura mig själv, jag har alltid varit bra på att ljuga, tydligen så bra att jag går på det själv.
När jag var ute i höst-kylan (som jag förresten gillar, tänka sig att jag har börjat uppskatta hösten, kanske för alla mysiga kläder man får ha plus att jag får använda mina nya vantar) tidigare idag kände jag mig väldigt nere, började jag le, inte för att jag tänkte på något som fick mig att le, utan jag tänkte bara att jag ville fan inte gå här och vara surmulen; Jag ska le. Mycket riktigt, jag gick där med mitt krystade leende och kände hur det gick ett lycko rus genom mig.
Bara dra mungiporna uppåt av ingen anledning alls fick mig att känna mig bättre till mods och faktisk glad. Jag tittade upp mot dom färglada träden och andades in den uppfriskande kylande luften. Är mäkta imponerad av vad mitt eget förfalskade leende kunde göra.
När jag äntligen klev av bussen hemma och går längst den avskilda vägen gör jag som jag alltid gör på fredagar och har min mp3 i öronen; jag dansar hem. Denna fredag rörde jag mig fram till j. timberlakes summer love. Jag klappade med händerna och gled från den ena foten till den andra i takt med musiken, vickade på höfterna. Smidig som mr T himself satsade jag rejält när jag kom fram till trappan som var hal av regn och lätt att få till ett snyggt glid på. Ett brett steg till vänster, höger fot glider efter, en klapp, snurrar i perfekt timing till musiken runt på fläcken och drar upp händerna som två pistoler och pekar mot Nalle som kollar upp från buskarna han just kissat på medans jag låter huvet gunga i takt med musiken samtidigt som jag mimar till Justins fallsett This just can't be summer love you'll see.
