`ҳ̸Ҳ̸ҳҳ̸Ҳ̸ҳ´

Snart var lördagen slut ergo helgen är snart slut. Har städat lite idag och gått en snabb sväng till ica (återstående kassa: 30 sek) utöver det har jag inte gjort något nyttigt alls idag. Hatar känslan av att man bara slösar bort tiden. Fast å andra sidan har jag inga pengar så det finns inte så mycket att göra. Vad gör man när man är 21 år pengalös och vill göra något kul eller nyttigt? Det var mycket enklare när man var liten. Då gjorde man verkligen nått. Man behövde inga pengar eller leksaker för att ha sketa kul. Man plockade upp en pinne och uppfann en ny lek tills mamma kom och ropade att det var mat. Nu för tiden ungmås man väl mer per facebook och sms än i verkligeheten, och mamma ringer till ens mobil när middagen är klar.
Jag och Natta var verkligen uppfinningsrika när vi var mindre. När jag tänker efter var vi riktigt  finurliga ända upp till tonåren. Man hade perioder med vissa "lekar" man kunde återanvända om man inte kom på något nytt att göra. För det första tältade vi jämt och ständigt. Under en period brukade vi ta varsin sovsäck och ligga på deras lekstuge tak i timmar. Extra kul var det om det gick förbi någon man kunde ropa på och gömma sig för.
En annan grej vi gjorde som vi hade sjukt kul åt var att sätta upp fejkade lappar och bortsprungna katter eller hundar. Jag hittade faktiskt en sån lapp nu när jag flyttstädade...Hahaha jag garvar högt bara jag ser den, här är ett exempel på hur vi kunde skriva:

"MIN hund är försvunnen.

Idag försvann MIN sankt bärnads hund mystiskt.
Jag var som vanligt ute och gick med min sankt bärnads hund fluff, så en kanin hoppade från ingenstans. Fluff började förstås JAGA åbäket och jag sprang efter. Kanin fan sprang en bra bit ända ut till Alsta faktiskt (badställe i Örsa, där jag grew up). Ruff sprang efter så det gjorde jag med. Jag försökte ropa på hjälp men fick ej någon. Jag sprang ändå tills jag vrickade den vänstra foten och rullade ner i ett dike. Även nu ropade jag på hjälp eftersom jag vröt benet och slog huvudet i en sten. Men med en gren lyckades jag ta mej upp och fortsätta jakten åp fluff. Jag tog mej till Alsta där gruffs grön-röda halsband flöt i vattnet.

Efter den här händelsen har jag inte sett till Puff.

Jag skulle vilja ha kontakt med den som slängde Prutts halsband i vattnet.
Jag vill även ha kontakt med dom ungdomar som cyklade förbi och skrattade åt mej när jag låg i diket.

Ring mej på nr:

071-46**** (Nattas hemnummer)

förresten så ger jag ut en belöning till den som lyckas fånga kanin fan. 20 sek kan jag tänka mej att ge den som får tag på den. Den var grå.
Jag skulle vilja göra harebacun(internt skämt, lång historia) av den."

Den här bland många kunde vi tvinga varandra att sätta upp på icas anslagstavla. En gång tvingade jag Natta sätta upp en lapp om en bortsprungen katt. Efter lunchen konstaterade hon stolt att uppdraget var utfört. I efterhand fick jag höra att hon tvingat någon annan unge att sätta upp den.
Gud var kul det är att tänka på gamla saker man skrattat så hysteriskt åt. Fan va kul vi hade!
En annan grej vi gjorde var radioprogram. Jag tror det var många som brukade göra det när dem var mindre. Vi hade alltid roliga inslag i våra. Här är något exempel:

"Hej jag vill bara hälsa till min fula kompis Maria. Du e så tjock och ful och fettig i håret och hur röd som helst men det skiter jag i, pussar och kramar din vän lina"

eller varför inte "frågor till veterinären"..:


"Hej min hund bara skäller på mig hela tiden. Jag vet inte vad jag har gjort. En gång gav jag henne ett grisöra. Men då bet hon mej i underlivet så det gick sönder. vad ska jag göra för att hon ska bli snäll mot mej?"

ex2:

"Min papegoja bet mej i ögat så att jag blev blind. Min pappa säger att jag vänjer mej med att se med ett öga, men ska jag avliva fågeln tycker du?"

Vet inte hur många som ifrågasätter våran humor men vi vek oss av skratt av alla våra påhitt. Självklart busringde vi EN HEL DEL, en månad blev jag utan månadspeng eftersom vi busringt för närmare tusenlappen. Kommer inte ihåg hur men vi blev tillslut avslöjade och rätt var det var så visste alla att det var Natta och Madde när någon ringde och drev med dem. Det bästa var att vi båda kunde göra en röst som ingen hörde skillnad på, så vi kunde när som helst skjuta över luren till den andra om man inte kunde hålla sig för skratt längre.
Ah..! Bara så glad att jag haft så kul back in the days.
Kommer inte ihåg vad jag började skriva om, kom av mig lite med min nostalgi. Man förbannar lite att den tiden aldrig kommer tillbaka samtidigt som man självklart inte vill vara 15 hela livet. Man ska helt enkelt bara vara nöjd tror jag. Och det är jag, nöjd.