`ҳ̸Ҳ̸ҳҳ̸Ҳ̸ҳ´

Mycket riktigt,
jag gick där med mitt
krystade leende och
kände hur det gick ett
lycko rus genom mig



Har varit jätte deppig angående jobbet den här veckan. Eller inte deppig utan bara helt spyfärdig. När jag kom tillbaka från Danmark och fick insikten att nu var jag tillbaka i vardagen, det vill säga jag ska jobba nästa dag, kändes det som en stor sten landade i magen och jag tänkte "i cant take this shit anymore". Nu får det räcka med ett jobb jag super-hatar. Nu är det dags att gå vidare. Känna att jag kommer något vart, lite miljöombyte.
          Hm, var nyss jätte peppad att skriva men så blev jag helt avtänd. Mitt humör har antagid sig en skum vana att växla "från världens lyckligaste människa" till "världens missnöjdaste männsika" på tre sekunder. Men jag tror inte jag ska ta det för allvarlig utan bara betrakta mig själv med intresse. Kom till och med på idag hur lätt jag hade för att lura mig själv, jag har alltid varit bra på att ljuga, tydligen så bra att jag går på det själv.
         När jag var ute i höst-kylan (som jag förresten gillar, tänka sig att jag har börjat uppskatta hösten, kanske för alla mysiga kläder man får ha plus att jag får använda mina nya vantar) tidigare idag kände jag mig väldigt nere, började jag le, inte för att jag tänkte på något som fick mig att le, utan jag tänkte bara att jag ville fan inte gå här och vara surmulen; Jag ska le. Mycket riktigt, jag gick där med mitt krystade leende och kände hur det gick ett lycko rus genom mig. 
          Bara dra mungiporna uppåt av ingen anledning alls fick mig att känna mig bättre till mods och faktisk glad. Jag tittade upp mot dom färglada träden och andades in den uppfriskande kylande luften. Är mäkta imponerad av vad mitt eget förfalskade leende kunde göra.

När jag äntligen klev av bussen hemma och går längst den avskilda vägen gör jag som jag alltid gör på fredagar och har min mp3 i öronen; jag dansar hem. Denna fredag rörde jag mig fram till j. timberlakes summer love. Jag klappade med händerna och gled från den ena foten till den andra i takt med musiken, vickade på höfterna. Smidig som mr T himself satsade jag rejält när jag kom fram till trappan som var hal av regn och lätt att få till ett snyggt glid på. Ett brett steg till vänster, höger fot glider efter, en klapp, snurrar i perfekt timing till musiken runt på fläcken och drar upp händerna som två pistoler och pekar mot Nalle som kollar upp från buskarna han just kissat på medans jag låter huvet gunga i takt med musiken samtidigt som jag mimar till Justins fallsett This just can't be summer love you'll see.