Jag, en cyniker?
Man skulle väl kunna säga att slumpen styr våra liv. Vissa kallar det ödet, men jag tror inte på ödet. Jag tror inte att allas liv är förutbestämt även fast man ibland kan stanna upp och rysa av otäcka sammanträffanden och oförklarliga situationer. Slump på slump skapar en kedjereaktion av händelser som helt enkel bara händer pågrund av det som av slumpen hände i dåtiden. "En fjärils vingslag.." Människan är beroende av trygghet och visst skulle det kännas bra att bara kunna luta sig tillbaka medveten om att man inte kan påverka det som redan är bestämt. Det bir också en bekväm ursäkt att inte våga och stanna i sin trygga vrå.
Jag försöker inte vara negativ eller peka på någon på något sätt, utan jag tänker bara högt.
Nu när jag börjat (och snart kommer få ett ofrivillgt uppehåll igen) övningsköra har jag börjat läsa mina teoriböcker. I avsnittet "föraren" kände jag mig träffad av ett stycke under rubriken "självkännedom", några exempel på dåliga egenskaper i trafiken. Jag citerar: "Reaktionsbildning kallas det när man omedvetet reagerar med känslor och attityder som står i motsats till de man egentligen känner (...) Det kan också vara så att man känner sig tvingad att göra saker man innerst inne är mycket rädd för. I trafiken kan det leda till attt en osäker och rädd person tar stora risker som kan leda till stora olyckor" Jag kanske ska slopa körkortplanerna ändå.. Eller är på min egen väg i livet jag utför störst fara?
Usch nu får jag sluta, jag är egentligen en positiv människa. Tror jag är lite nedstämd för jag känner mig stressad.
Bäst just nu; Detektivbyrån - En annan typ av disco
Jag tror alla är rädda o så i början. Jag var jätterädd. Men det är därför det är bra att övningsköra mycket så man får upp vanan. Det är nog också bra att kanske inte börja köra inne i stan första gången :)
Är du ledig på onsdag? Tänkte om vi skulle hitta på nåt då? Kram!
