`ҳ̸Ҳ̸ҳҳ̸Ҳ̸ҳ´

GRATTIS Mig själv och CAMILLA som fyller år idag 18 septemeber


"Jag grinar när jag bakar min
 egen tårta och tänker på hur
jävla synd det är om mig som står
och bakar min egen tårta"



Dagen började halvtaskigt men jag hade höga förväntningar på min födelsedag som alltid. Jag vaknar och går upp alldeles för sent. Mamma och Ola sover fortfarande och gratulationerna lyser med sin frånvaro. Jag brer en macka och häller upp en bytta med tigeryoghurt som jag tar med mig i väskan i brist på frukost-tid hemma. 
         Hinner med nöd och näppe med fem över sju bussen tack vare att min punktliga granne troget står och väntar vid hållplatsen. Dagen innan bestämde jag mig för att ta den tidiga bussen även fast Marie som jag skulle jobba med inte kan komma iväg förens halv nio. Detta bara för att se så många som möjligt och därav samla så många gratulationer som möjligt. 
        När jag kommer upp på kontoret förväntar jag mig att träffa Anna och Helena men möts av tomma stolar besviken. Får ett grattis av Marie glad. Folket kommer en efter en och jag får ett par gratulationer. En grattis-kram av Ingrid. Camilla kommer och vi grattar varandra och pratar om hur det var mycket roligare att fylla år när man var liten. Marie numero dos kommer in och grattis kramar mig och Camilla. 
        Jag tar en kopp kaffe och Marie berättar att jag får ledigt nästa torsdag bra start på dagen! 
Så gott som alla har hunnit iväg och Leffe morsar på mig i korridoren, jag pekar på mig själv och säger "grattis" och kollar menande på Leffe. Han ser för en sekund förvirrad ut innan han fattar och jag får ett grattis och en regäl kram! 
        Marie och jag står i förrådet med rynkade ögonbryn "var det inte något som fattades hos kunderna" jag får en kram bakifrån och fattar ingenting, men då är det Jenny som skulle gratulera! glad. Hon säger att hon missade Camilla, som ju faktiskt fyllde systemet!
         Morgonen började med andra ord BRA.
Dagen går och Marie och jag jobbar på. Grattis-sms plingar med jämna mellanrum i mobilen.
I slutet av dagen släpper hon av mig vid Gränby där jag först går och köper snus och blir igenkänd när jag visar leg; är du kattas lillesyrra?
        Under en sekund då jag visar mitt leg hoppades jag på att knycka ett grattis även här, icke. Besviken går jag till bussen.
Under de följande minutrarna har min barnsligt, muntra attityd och förväntan förvandlats till ren bitterhet.
Bussen kommer. Smockfull -självklart. 
Efter 20 minuter ståendes i buss-kacklet kliver jag av hemma.
           När jag kommer över vägen får jag en kalldusch av djup besvikelse över min födelsedag och jag börjar gråta hejdlöst. Jag grinar som en liten unge hela vägen hem. Jag grinar när Nalle hälsar genom att trycka sin nos mot mig. Jag grinar när jag bakar min egen tårta och tänker på hur jävla synd det är om mig som står bakar min egen tårta. 
          Jag ställer bittert in kakan (som btw blev ett knall-rosa mästerverk -hoppas jag) i ugnen och går in på toan och kollar på mitt svullna ansikte och blir ännu ledsnare. Jag sätter mig vid datorn. Jag bloggar. Fler sms och jag mår lite bättre. 
           Mamma kommer hem med två paket (yeeeiii) jag får en kram. Jag hoppar in i duschen och unnar mig mina hello-kitty-siden byxor när jag klär på mig. Det var jag värd.

Efterord:
Nästa år ska jag vakna bitter. Jag kommer INTE se fram emot min födelsedag, jag har redan fyllt 20 och kommer redan in på krogen där det är 25års gräns. Nu finns det inget att fira längre. 
         Födelsedagarna nu för tiden är bara en enda stor besvikelse. Och nästa år ska jag inte ha några förhoppningar för då slipper man bli besviken.
Jag är som en liten unge som verkligen vill bli FIRAD! Frukost på sängen, partyhatt, en tårta när man kommer hem, serpentiner, ballonger, massa hårda paket. Rubbet... Nada.