Keep bleeding love
Skrev ett låångt inlägg nyss.. men det försvann såklart när jag skulle ladda upp!!! Men ingen fara.. jag skriver igen..
Idag lämnade jag blodprov, ska nämligen bli blodgivare! Jag slutade tidigt och kom på på vägen hem att jag faktiskt kunde slinka förbi ackis och få det avklarat, nu när det var öppet och allt. Gick nämligen dit i fredags då det tydligen var stängt. Jag klev in och gick fram till receptionen där jag fick information att läsa och papper att fylla i. Slog mig plötsligt att det skulle vara fruktansvärt förudmjukande att efter att ha läst informationen få lämna tillbaka formuläret efter att genom punkternas information förstå att man inte kunde bli blodgivare (det var punkter som "haft samlag för droger eller pengar, injetcerat(kan inte ens stava) hereoin eller annan drog...etc) Alla skulle ju undra just på vilken punkt det sprack. Men enligt formuläret såg det inte ut att vara något problem för mig att bli givare. Jag fyllde i formuläret och sa sedan till att jag var klar. En efter en blev de i fikarummet uppropade, men icke jag. Jag satt bara där och blev svettigare och svettigare och fortsatte kolla mot utgången jag bara ville kuta mot. Sköterskan lade oxå märke till att jag väntat länge och förstår att hon glömt säga till att jag skulle ta prov. great! Men när hon sagt till behövde jag inte vänta så länge till på att få hoppa upp i stolen. Skötaren är jättecool. Han var rolig och bara skön helt enkel. Han var motsatsen till en grinig busschafför if you know what I meen. Så han gjorde det hela lite enklare eftersom jag hann bli så nervig efter att ha väntat så länge. Han kikar på frågorna som jag fyllt i med mig och kontrolerar att det inte var några konstigheter(skämtandes hela tiden) Han förklade varför man måste vänta med att ge blod efter vissa grejer som tillexempel piercingar, resor och ny partner (även fast det bara är för en kväll så måste man vänta, eller en hel natt säger han skämtsamt och jag kniper med ögonen av skratt) Sen plockar han fram några rör (hjälp, alla dom?!) och förklarar klisterlapparna han sätter dit. Sen trycker han på pedalen som får stolen att lägga mig vågrätt. Han mäter blodtryck och puls och allt ser bra ut. Han letar på spriten (jag hittar ingen sprit, någon måste ha varit törstig) och duttar det i mitt armveck. Han frågar hur/varför jag kommit hit och jag förklarar att jag hörde på radion att det är blodbrist. Jag får berömm för att jag kommit dit (jag = stolt) Han frågar om jag tycker det är jobbigt med blodprov men jag svarar att jag bara tycker det är jobbigt att se att nålen sitter i armen. Vaccinations sprutor och vanliga sprutor har jag ingenting emot att kolla på när dom kör in i armen, men att tömma blod i armvecket är verkligen en helt annan sak (speciellt när jag misstänker att den nålen är betydligt fetare) just för att det är tunnare hud.. det är en led..(armbåge och knäskador är min värsta mardrömm -krossad och knä/armbåge förekommer allt för ofta i samma mening, de kan vridas åt fel håll, de är alltid dem man ofrivilligt tar emot sig med när man ramlar) Det känns bara dumt att låta det ske, just det ögonblicket man ser nålen sjunka ner i armen och nerverna skickar signalen till hjärnan att det gör ont. Men när nålen väl satt i armen och han började fylla på rören vågade jag ändå inte kolla ner på armen för jag ville inte bli avskräckt tills nästa gång (the real deal) om det såg för läskigt ut. Det gick hur som helst jätte bra och jag fick snart ett litet plåster i armvecket och blev ombedd att kika in i deras kylskåp och sitta ned en stund innan jag gick. Yeeii fika! Nu måste jag bara vänta på svaret (hjälp!) innan jag går dit igen! Gulp!
