Lördag
Dagen hittills;
Jag vaknar och sträcker på mig. Känns så skönt att inte klockan ringer. Jag kollar på klockan 8.47, stäcker lite på mig och går sedan upp. Tar på mig mina älsklingstofflor (stora rosa tassar) och går ner. Tar en tallrik gröt med hemmagjort äppelmos och sköljer ned det med en cappuccino (ur min snygga termos-mugg såklart) Bänkar mig framför tvn och inväntar Malcolm in the middle men sätter kaffet i halsen när jag upptäcker att det är facking idol istället! Djup besvikelse!
Tjockar mig framför tvn ett tag och går sedan ut för att släppa Nalle och ge honom och katterna lite frukost, det första jag möts av när jag öppnar dörren är en liten boll av hår och inälvor som jag nästan trampar i (en liten mus som inte hann undan och som katterna stolt släpper precis framför dörren när de tröttnat på den). Letar rätt på en spade och en pinne, petar upp högen (uäääck!) och kastar iväg det i skogen (kan inte låta bli att tvångs-tänka att klumpen skulle ramla av mitt i kastet och jag skulle få det på mej). Påväg tillbaka upptäcker jag en ny hög nedanför trappen, det ser ut som att någon av katterna ätit kattmat + mus och sedan kastat upp det igen (uäääck!) låtsas att jag inte ser den och går in. Glad och på bra humör av det friska vädret bestämmer jag mig för att ta en promenad med Nalle. Sminkar mig lite och fixar håret. Totaltid för att göra sig i ordning för att gå ut med hunden; 42 minuter. Tar god tid på mig att välja vad jag ska ha på mig som inte blir för varmt, inte för kallt.
Som vanligt får man springa en liten bit så att inte katterna följer efter (kan inte låta bli att tänka på när alla sitter ute och äter frukost på somrarna och Nalle och alla katter ligger nedanför oss vid bordet, får alltid Cecar millians röst i huvudet
"a pack"). Samma sak gäller promenaderna med Nalle, när vi inte ska gå över vägen följer katterna snällt efter ("it's a pack").
Sedan han blev påkörd är Nalle jättebesvärlig över vägen, han snurrar runt och trampar av och an och när man väl börjar gå vill han bara rusa över. På ett sätt är det bra, för troligtvis kommer han inte försöka sig på att närma sig vägen själv igen. Så jag brukar få honom och sitta, så står jag där med honom en stund, sedan går vi.
När vi kommer fram till macken tänker jag att jag lika gärna kan köpa något, det känns onödigt att inte göra det då man annars, hemma och godissugen/snussugen förbannar sig över att det är så långt till närmaste affär.
Jag köper en påse chockladsplashade bilar (ahlgréns bilar med choklad överdrag -wohoo två i ett!) Perfekt framför min bok sedan, tänker jag (tyvärr var det inte så många bilar kvar när jag kom hem).
Kastade in mina skor i tvättmaskinen när jag kommer hem och sedan satte jag mig här. Volia!
