`ҳ̸Ҳ̸ҳҳ̸Ҳ̸ҳ´

... För kärleken? Och med det menar jag min kärlek till min nya mobil. Som vanligt hypertrött på morgonen när jag slutar, mamma ringer när jag sitter och dreglar i en position som skulle imponera på vilken yoga instruktör som helst. Hon skulle dumpa avi:n i brevlådan samtidigt som hon lämnade en cykel i stan åt mig "så kan du hämta ut det imorgon" "mm" mumlar jag men i mina tankar planerade jag redan hur jag skulle hinna hämta ut det och samtidigt få sova några skapliga timmar. När jag tar på mig skorna på bussen kollar jag upp på en kille som stirrar på mina strumpor (flodhäst med hjärtan) för att sedan få ögonkontakt med honom. En blick säger mer än tusen ord..

Det är så otroligt fult (man känner sig som en sån looser) om man gör något som inte är ok ex. petar i näsan,
man kollar upp, ser att någon ser vad du gjorde, personen ser att du ser att den sett vad du gjorde.. den där lilla stunden av ögonkontakt som gör det!


Back to the story. Jag kom alltså hem, slet åt mig kuvertet och cykelnyckel och kastade mig ut igen. Vad ska jag börja med? Att cykeln rev sönder mina byxor eller det faktum att det var så lite luft i däcken att jag hade blodsmak i munnen efter 2 minuter? Det var många morgonpigga hurtbullar som fick höra "jävla skit cykel jävel" mellan sträckan djäknegatan - heidemstamstorg.  
Kosta vad det kosta vill! Gud ska veta att det är blod, svett och tårar som ligger bakom min mobil!
Pumpa cykel-aset kostade mig 3 kexchoklad. Jag bestämde mig för att cykla till bussen trots den vidriga turen på morgonen. Men jag visste att det fanns en mack påvägen (en utav dom nya st1 som ser ut att stå förkortning av "storlek") och tänkte att jag kanske kunde pumpa däcken där. Men det är inte riktigt mitt område det där. Så jag vågade inte ta luftpumpen och sätta mig och pumpa med risken att bli utskrattad utan att vara säker på att man kunde använda pumpen till cyklar oxå. Så jag var tvungen att gå in till killen bakom kassan. Men jag ville inte bara gå in för att fråga det, utan snarare som om det bara var något jag kom på att fråga i förbifarten.
Funkade det? Nej jag stod ändå och svor ute i kylan med en för kort slang och en dörr jag var tvungen att hålla upp mer arslet. Pumpade däck? I dont think so! Det hände ytterst lite i dom där däcken.

Nej bläh nu orkar jag inte skriva mer, skriver ändå som en kratta nu känner jag. Ska återgå till min satio - jag är frälst!



Så här go' & gla' är jag med kexchokla' och ny mobil yaay!